Längtar efter lugn och ro...

Bildkälla: barnnet.se

Tommee Tippee nappflaska.

Den enda sortens flaska som Jonathan tar. Utformad för att likna bröstet så mycket som möjligt. Den breda nappen gör att barnet upplever värmen från innehållet i flaskan på samma sätt som värmen från bröstet när de ammar. Sugfunktionen är identisk med den barnet använder när det ammar.

Under en längre tid nu har jag inte fått sova på nätterna. Vi ska snart få hjälp från special-BVC för detta. Vi hade samma problem med Simon och då funkade inte hjälpen från special-BVC så vi får se hur det blir denna gång. Jag hoppas dock att vi kan få till nätterna. Sömn är otroligt viktigt för att man ska må bra och jag är rätt känslig för sömnbrist i längden. Något som känns skönt är att Jonathan äntligen har tagit flaskan. Han kan gnälla och bli lite ilsken först och så rätt vad det är tar han tag i flaskan och trycket in den i munnen och ser ut att njuta som en kung. Jag vill inte men jag vill. Jag vill inte men jag vill. Just så är det med mycket för Jonathan i dagsläget. Det smittar även av sig på familjen. Lite upp och ner blir allting. Det gäller att återinföra lugnet och se till att båten kommer på rätt köl. Simons värsta trotsperiod verkar ha lagt sig tack och lov. Långsamt blir det mindre och mindre utbrott. Oftare och oftare lyssnar han på vad man säger. Däremot tror jag Simon är rätt disträ av sig till naturen. När man säger åt honom en sak, behöver man oftast göra det några gånger eftersom han är i sin egen värld och hela tiden kommer på intressanta och spännande saker att göra och tänka på.

I dag kommer de och förbereder inför filminspelningen men jag har skrivit på ett kontrakt så jag får inte säga ett ord till om det. Visst låter det hemligt, superhemligt..;) I går ringde de på för att ge mig kontraktet och jag hade såklart återigen (!) bara trosor och t-shirt på mig! Byxorna mina låg i badrummet och Staffan hörde inte mig när jag sa att jag måste ta på mig. Han slänger upp dörren och jag får slänga mig in i sovrummet och stå där och trycka. Staffan ropar på mig och jag smyger ut huvudet och viskar att jag inte har byxor på mig. Staffan säger "men ta på dig då!" (vi står i vardagsrummet, stackars killen i hallen). "jag har inget", viskar jag irriterat. Staffan slänger åt mig återigen en skitig kjol och jag kan äntligen gå ut till killen som ser rätt vilsen ut och undrar ja, vad tror ni? Underlig familj på något sätt? Kan kvinnan aldrig ha på sig kläder??!

Hoppas ni har en bra dag allihop. Jag ska börja röja här hemma....