Det lilla samhället...

Oskar och Ellen världskarta.

På kartan finns de största sjöarna, de längsta floderna, de största bergskedjorna och högsta bergstopparna i varje världsdel, allt sytt på kartan. Ett facit numrerat 1-50 medföljer så att det blir lätt att lära sig rätt namn på rätt bergskedja m.m.

Bild- och textkälla: prydnadstorget.se

Jag har bestämt mig för att inte skriva något om politik på internet. Den öppenhet mot olika politiska åsikter som jag börjat skönja kanske inte riktigt motsvarade verkligheten. En sak ska dock sägas och det är att det är djupt tragiskt att SD kommit in i riksdagen. I dag är en sorglig dag för Sverige.

En familj är ibland som ett litet samhälle. Det är där man först lär sig förhållningsreglerna i samhället. Man lär sig vad som är rätt och fel. Man lär sig att lyssna på varandra. Jag blev så stolt över min son häromdagen. Staffan frågade honom vem han tyckte skulle bestämma i och med valet och Simon sa: alla! alla ska få bestämma! Han är en liten demokrat Simon. Underbart!=) Jag blir också stolt över honom att han vet vad han vill och står för vad han tycker. Under hela valrörelsen har han hela tiden vetat vem han vill rösta på. Nej, jag menar inte att en fyraåring vet så mycket om politik, men vänta ska ni få höra.

När vi skulle förklara valet för honom sa vi att i de olika stugorna sitter olika personer som vill bestämma. Mamma och pappa kommer förmodligen rösta på de där stugorna sa vi och pekade på stugorna. Vilken stuga vill du rösta på, frågade vi. Simon visste på en gång. Han ville rösta på den röda stugan. Med den röda stugan menar han socialdemokraternas stuga, inte vänsterns stuga. Socialdemokraternas stuga är finast sa han. När vi pratat om det där har han hållit fast vid sin stuga och jag gillar verkligen det där. Att han står för det och inte tänker byta åsikt. Han vet vad han tycker. Sedan att anledningen är att deras stuga är finast och att hans älsklingsfärg är röd har inte med saken att göra. Han visar ju att den här personen är jag och så här tycker jag! Visst kan man säga att jag lägger in alldeles för mycket i det här, men medge att det är lite kul att tänka på det på detta sätt.

Häromdagen sa Simon: -Kjell-Åke är i himlen va? Ja, sa jag. Han är med Gud. Gud tar hand om honom.

-Men mamma, frågade Simon, kan Gud flyga då? Jag sa till Simon att jag inte visste men att Gud kan göra så mycket så förmodligen kunde han flyga också.

-Ja, men Mamma vet du vad jag fick låna av Gud? Näe, säger jag.

-Jag fick låna Guds raketskor mamma. Jag har dem i mitt blixtenhem.

- Jaha, det var väl snällt av Gud att låna dem.

Ja, säger Simon.

Simon har en fantasi utan dess like. =)