Imps & selfs. 300 kr (över 50% rea).
Bildkälla: hanazacka.jetshop.se
CTH fodrad keps.
Jodå. Nöjet är helt på vår sida..;) Jonathan somnar sött i sängen nu på kvällen, men det är ju bara en tidsfråga innan det kommer utmaningar där igen. Det är något vi lärt oss som föräldrar. Dock är jag rätt säker på att det inte behöver påverka att han sover så gott som hela natten. Simon har trotsat av och till vid läggdags. Det har funnits perioder då han somnar utan protester och perioder då man sliter sitt hår. I kväll fick Staffan en utmaning vid läggdags och det äventyret pågår fortfarande. Simon ville bara leka och försökte få oss bägge att lägga sig bredvid honom när han skulle lägga sig. Sedan har han tiggt till sig två flaskor med mjölk och efter dem var det lekdags för Simon, tyckte han.. Staffan blev så less så till slut sa han att "jag går ifrån rummet om du inte slutar leka". Simon ignorerade detta och följaktligen lämnade Staffan rummet och satte sig i vardagsrummet. Simon blev så förbannad att jag trodde han skulle explodera och jag höll mig snällt i soffan i vardagsrummet för att inte köra över Staffan. Bättre att han får sköta det och att jag inte underminerar honom. Simon var såå arg. Han skrek "jag ska inte leka, jag ska ligga ner" högre och högre och slog i sängen gång på gång. Till slut skrek han så fruktansvärt högt och satt bakom sovrumsdörren (vår dörr, eftersom Simon sover där just nu i sin säng som vi ställt in- så småningom ska Jonathan och Simon få sova i samma rum) röd av ilska och frustration. Molly började skälla också. Staffan säger då, att om han skulle komma tillbaka, fick han lägga sig ner i sängen och inte leka mer. Simon vrålade "jag lovaaaaaaaaar!" Så nu är Staffan tillbaka i sovrummet och Simon är knäpptyst och ligger ner i sängen. Även om det är svårt är det ändå viktigt att inte ge sig i vissa situationer utan försöka vara konsekvent. Visst är det lätt att tänka, att det gör väl inget om man lägger sig där EN GÅNG och har överseende med att han leker. Visst är det svårt att höra honom bli så förtvivlat arg och frustrerad och ledsen. Samtidigt har sådana här trotsutbrott ett tydligt syfte också. Det finns ju en poäng med att Simon testar oss. Han vill ju veta hur långt han kan gå. Det vore väl rätt taskigt och själviskt att då gå in och curla för fullt så att Simon blir helt förvirrad och driver på trotset än mer nästa gång. För det blir ju följden. Och att lägga sig EN GÅNG där och ha överseende med att han leker, leder till nästa gång och nästa gång och till slut är det lek varje läggning. Det har vi varit med om förut.. Nästa gång vet han att bara han skriker ännu mer och blir ännu mer förtvivlad, kommer han få som han vill. Jag tror själv han blir lugnare och tryggare om han får gränser och ju mer ett barn trotsar ju tydligare gränser behövs. Detta vart rätt tydligt i vintras när Simons trots nådde sin kulmen. Vi blev väldigt tydliga med vad som gällde och gav honom inte lika mycket utrymme att bestämma saker. Otroligt slitsamt vart det ju för oss föräldrar. Ju mer regler, desto mer trots och desto mer bråk. Det är så mycket lättare att ge med sig för att få lugn och ro, men då hjälper man ju inte Simon. Simon blev tydligt lugnare i sitt trots efter ett tag. Det syntes att det faktiskt hjälpte. Hur jobbigt det är kan vara med skrik och gråt och bråk, tror jag inte man hjälper barnet om man ger med sig hela tiden. Ibland gör det så ont när ens barn ligger och gråter av ilska på golvet för att han inte får bestämma precis varje detalj i en måltid t.ex. Gurkan ska ligga där, vara skuren si och så. Han skulle lägga upp maten själv eller inte lägga upp själv. Han skulle ha den skeden eller den kniven. Man fick inte skära, eller man måste skära åt honom. Hur man än gjorde blev han arg eftersom grejen var inte att man skulle göra som han ville nödvändigtvis. Grejen var att han ville det man INTE gjorde för stunden. Det var som att gå på ett minfält. Inte visste han hur han ville ha det jämt. Det var det han börjat fundera på. Därför hjälpte det nog att ha väldigt tydliga regler ett tag, så behövde han inte fundera lika mycket på allt. Han blev orolig av alla val hit och dit. När vi skulle klä på oss, fick han välja mellan två tröjor och inte mer. Dagispersonalen noterade även under våren hur Simon utvecklats i sin personlighet där han visste vad han gillade och inte gillade och nu t.ex. hade lättare att välja aktivitet på förskolan utifrån sina egna preferenser.
Jag ska inte försöka låta som någon förälder som alltid vet hur man ska göra. Det finns många situationer där jag inte har en aning om hur jag ska bete mig i förhållande till Simon och dagar där jag frångår mina principer alltför mycket. Det finns dagar då jag ger mig alltför lätt för trotset också för att få ha lugn och ro runt omkring mig. Det finns också dagar då jag tappat humöret och till och med betett mig som ett barn själv, även om jag inte insett det i stundens hetta. Det hör till att vara människa och är ingenting som jag skäms för. Så länge jag oftast beter som en förälder ska göra med gränssättning och villkorslös kärlek tycker jag att jag gör gott nog för mina barn.
Men visst funderar man ibland på om man gör rätt eller inte. När Simon ligger och skriker på golvet och är så förtvivlad och arg. Då undrar man, gör jag rätt eller kommer det här att märka honom på något sätt. Det kan väl inte vara bra för honom att han ska bli såå arg och ledsen. Men rätt vad det är, går det över och det är som om ingenting har hänt. Han är inte ledsen eller arg på en. Han vet vad som gäller och ibland kan han behöva få sitta och kramas lite, men i slutändan får man bekräftelse på att det var rätt att hålla fast vid vad man hade sagt.
De senaste dagarna har jag sovit som en tok. Jag har fått sova på nätterna och jag har ändå varit så sömnig på dagarna. Jag tror jag sover igen mig helt enkelt efter dessa åtta månader utan en enda hel natts sömn. Jag har ju inte sovit mer än max 3-4 timmar i stöten och de senaste månaderna sov jag max tv timmar i stöten, om ens det vissa perioder. Därför kan jag säga att det känns som en rätt stor befrielse att få sova hela nätterna och njuta av att vara mer utvilad på morgonen och inte en sur kärring. Tyvärr har det hänt inte alltför sällan att det är så det har varit. Inte för att jag har tagit ut min irritation och trötthet på barnen så ofta, men Staffan har fått ta en hel del irritation från min sida. Det är ju verkligen inte så kul för honom och inte så kul för mig heller. Det är ju bra mycket roligare att kunna vara sig själv..
Visst behöver barn gränser, det är bara att upprepa det som ett mantra i huvudet att jag vet att det är för hans bästa i längden när det känns ohàllbart och man bara känner att man vill ge med sig, av olika anledningar. Ni fick ju se lite av J`s trots när ni var här. Känns fortfarande pà hanterbar nivà men jag har en känsla av att vi inte nàtt kulmen;). Det lite jobbiga är ju att när nr ett äntligen kommer ur det värsta trotsen kommer nr 2 in i det;).
SvaraRaderaSà skönt att du fàr sova ikapp dig lite! Även om det är som du säger, det mesta med barn är faser, dà fàr du ju nu ladda batterierna, fylla pà reserverna och det behöver du ju verkligen. Sà glad för din skull.
Nu borde även jag passa pà att sova. ZZZZZZZZZZZZZZZ
Kram
Jag kör det där mantra ofta i mitt huvud. Vi håller på att rätta till läggningarna av Simon nu också. Tidigare har vi ju legat inne hos honom tills han somnat, men nu när Jonathan somnar i egen säng själv känns det som om det är dags för Simon också. Gick över förväntan i går. Han protesterade endast lite precis innan jag gick i från rummet och när jag hade stängt rummet var han tyst och sedan några minuter senare sov han. Vuxentid behövs!
SvaraRadera